Källa:  http://ulfhlars.se/Genealogi/Hans_Stuart/Hans%20Stuart%202008-11-02.htm

David Stuarts utsagor om sin fader Hans Stuart

I de Peringskiöldska genealogierna förvarade i Riddarhusets arkiv finns ett dokument betitlat ”Memorial på min Sahl. Faders ankomst til Sweriget.”. Dokumentet innehåller ett antal utsagor gjorda av David Stuart, yngre son till Hans Stuart. Nedanstående citat är hämtade från en avskrift gjord av dåvarande riddarhusgenealogen Pontus Möller. Avskriften publicerades i Stuartska släktföreningens medlemsblad 29/1990.

”1. Min Sahl. Faders föräldrar hafwa bodt uthi Edenburg. Hans fader het Johan Stuart, och Modren Agneta Forbus.”

Det är denna uppgift som troligen är underlag för uppgifterna i bl. a. Elgenstierna om Hans Stuarts föräldrar. Uppgiften att de bott i Edinburgh säger att inte så mycket då de flesta skotska adelsmän av betydelse hade hus i Edinburgh. Däremot motsäger detta uttalande Elgenstiernas uppgift att han tillbringade sin ungdom med studier i Frankrike.

2. ”Vthi drotning Marias tijd vthi Skottland tiente min farfader Konungen i Frankrike för en Överste, af whilken han sedan hade en årlig pension när han kom hem till Edenburg igen.”

Enheten regemente och därmed titeln överste, colonel, bildades i Frankrike under krigen mellan protestanter (hugenotter) och katoliker. Dessa inbördeskrig inleddes 1562, samma år som drottning Maria återvände till Skottland efter makens, Frans II, död. Hans Stuarts fader kunde således inte ha varit överste i den franske kungens tjänst. Den förste skotten som bär denna titel är William Stewart till Houston vanligen kallad ”Colonel Stewart” av samtida. Denne ”Colonel Stewart” tillhör Hans Stuarts generation och var släkt med grevarna av Lennox. En fransk gren av släkten Lennox är d’Aubigny, Esmé Stuart d’Aubigny blir favorit till kungen Jakob och utnämnd till greve senare herting till Lennox. Ingen koppling till Hans Stuart dock.

”3. Min sahl. Fader är uti sin späda ålder warit vti Paris och där informerad en tijd vthi Scola Triviali och Fr. Språket.”

Drottningmodern Maria av Guise tar med sig ett stork antal skotska adelsmän med familjer till Frankrike 1550-1551. Man vet att hennes avlidne makes illegitima söner var med på denna resa. Andra barn var säkert också med på resan. Att dessa sätts i skola för att lära sig franska är sannolikt. Hans Stuart som då bör ha varit cirka sju år gammal kan mycket väl ha varit ett av barnen som deltog i denna resa.

”4. Sedan af sin fader sänd vtländz igen at wandra vthi Tyskland på någon tijd at lära det språket.”

Det var vanligt att unga adelsmän efter genomförda universitetsstudier sändes ut på en sådan resa. Hans Stuart kan vara den ”Johannes Stewart” som antogs som elev i St. Andrews 1556. John Maitland född 1543 antogs som elev där 1555 alltså 12 år gammal. Enligt mina antaganden föddes Hans Stuart cirka 1544, alltså cirka 12 år gammal 1556. Om studierna tog fyra år, vilket var normalt, så kunde denna resa ha gjorts cirka 1560.

”5. När han kom hem igen, som jag menar efter sin fadhers död, reste han tredje gången vth, och tänkte bege sig till Polen. Blef han upptagen på siön af de Danska och förd till Warberg och der sattes i Arrest för misstanka skul, efter det då war örlog emellan Danmark och Swerige, och mente at min fadher hade tänkt sig hijt till Swerige.”

Hemkomsten borde ha skett 1560 - 1565. Har inte funnit någon som kunnat vara Hans biologiske fader som dött vid denna tid. Att någon Hans närstående person dött vid denna tid är möjligt, men denna person behöver inte ha varit Hans biologiske fader.

Målet för resan kan ha varit Danzig, Hans kan ha fått följa med ett skotskt handelsfartyg, möjligen ett ägt av Alexander Guthrie till Halkerton. Danzig var vid denna tid ett vanligt mål för de skotska handelsmännen. Skottar handlade även på Stockholm över Danzig så danskarnas misstankar kunde ha varit befogade.

”6. Sedan när Warberg var intaget togs min fadher där til fånga, sampt hans penningar som icke så ringa woro avtagna, och fördes en blott fånge till Upsala och sattes där fängslig.”

Varbergs stad intas den 28 augusti och Varbergs slott den 15 september 1565. I Varbergs stad fanns då ett hundratal franska och skotska legosoldater i dansk tjänst under ledning av Pontus De la Gardie. Fångarna fördes till Stockholm för att förevisas och senare till fängslat förvar på bland annat slottet i Uppsala. Många, bland dem Pontus De la Gardie själv lät sig snabbt rekryteras för tjänst i Erik XIV:s armé.

Hans kan han ha suttit fånge på slottet i Varberg och tagits till fånga av svenskarna den 15:e september då slottet stormades. Det synes dock otroligt att danskarna hade låtit honom behålla en stor summa pengar. Vore det inte troligare att dessa i så fall tog pengarna?

”7. Men efter Konung Erich hade i tjänst många förnäma officerare af den Scottiska nationen, både Överstar och Ryttmästare, salverade honom vthur fängelse, förstäckte honom både penningar och hästar, efter de wiste af hans familia, at han ock kom uti Konung Erichs tienst.”

Enligt krigshistorikern Alf Åberg fanns 1565 ett hundratal skotska ryttare under befäl av William Cahun (Calquhoun) i svensk tjänst. Som officerare nämner han Hugh Cahun, Robert Crichton och William Moncrieff.

Att dessa herrar kände till vem Hans var är troligt. Att de gav (förmodligen lånade) honom pengar är ett tecken på att Hans familj var betrodd. En ryttare måste vid denna tid själv hålla sig med minst två hästar, vapen och annan utrustning. Hans skulle inte utan pengar kunnat bli ryttare. 1566 klagar ett antal skotska officerare till Erik XIV, bland dem en Stuart, på att de inte de inte fått lön på tre månader eller ersättning för de hästar som dödats i de senaste slagen.

”8. Men icke långt där efter, sedan Konung Erich blef afsatt, och konung Johan til Regementet igen, Behagade Hertig Karl Konungens Bror min fader mycket wäl, tog honom förthenskul til sig vthi sitt hof för Cammarherre.”

Hans Stuart kan ha blivit hertig Karls man redan vid upproret mot kung Erik på hösten 1568. Menar David att Hans blev kammarherre till hertig Karl då eller avses 1604 som anges i Elgenstierna. Redaktörerna för Stockholms tänkeböcker 1599-1602 anger att Hans Stuart var ryttmästare vid denna tid. Hertig Karl hade 1586 två ryttarfanor, Hans Stuart var då förmodligen ryttmästare i dennes tjänst.

”9. J medler tid hafwer min fader en Recommendation af af Konung Jacob i Skottland til Konung Johan, som man ser av det gamla medgifna originalet.”

David avser här det av Jacob VI år 1585 utfärdade sköldebrevet.

”10. Sedan är min sahl. Fader framdeles försänt till Konungen Konungen i Engeland eller Skottland, och där på sin egen bekostnad, förmedelst Konung Jacobs höga gunst och nådige befodran besållat ett Regemente folk, och dem utan Konungen i Swerige bekostnadt fört dem till Nylöös och Swenska Bottn, tagandes attest uti Skottland, at det han där på hade anwändt 7½000 Ducater, Jag säger 7050 Ducater], hwilka attester wij arwingar hafwa funnit vthi wår sahl. Faders Jordhe-Bref-Skrijn.”

Efter fiaskot med Archibald Ruthvens arme 1573-74 dröjer det till vintern 1608-09 innan Jacob VI tillåter några mer omfattande värvningar av soldater till Sverige. Han var gift med Anna, syster till den danske kungen som naturligtvis motsätter sig alla svenska värvningar. Sedan 1603 är han även Jacob I av England. I ”Scots in Sweden” anges Jacob Spens vara den som övertalar Jacob VI att få värva soldater i Skottland och William Stewart, illegitim halvbroder till Patrik greve av Orkney, som den som för in skotska trupper år 1610 till Sverige. Jakob Spens men inte Hans Stuart finns omnämnd i Skotska dokument gällande dessa värvningar, möjligen deltog även Hans Stuart men då i en underordnad befattning.

”11. När min Sahl. Fader har welat träda till giftemål, hafwa min Sahl. Moders, fru Brita Soops måhlsmän och förwanter hårdt lagt sig där emot, efter han en främling war och heet Hanns Stuart, föregåfwo de, at han skulle af oächta säng född och Konungens Bastard vthi Engeland.

Om Hans hade varit Konungens bastard så hade han haft allt att vinna på att återvända till Skottland. Den 19:e februari 1579 förlänas Hans Stuart 4 gårdar av Hertig Karl. Han har nu möjlighet att gifta sig. Men först är han troligen med Hertig Karls stora följe när denne på sommaren 1579 hämtar sin första hustru i Tyskland.

”12. Därifrån han clarerade sig genom Rikzens Rådz och de förnämsta herrars attest vti Skottland, som synes af min medgifne copia.”

Hans Stuart framträdde alltså för det svenska rikets råd och framlade det bördsintyg som han fått av de tre skotska rådsherrarna. Om Hans Stuart med hjälp av sina skotska fränder nu farit med osanning så riskerade han livet om sanningen kom fram. Det är därför inte troligt att han berättade om sitt rätta ursprung för någon, inte ens för den närmaste familjen.

”13. Då måste H. Erich Gabrielson, som var min moders målsman och frende, gifwa sig til fridz, hälst emedan Hertig Carl lade sig mycket där uti, at samma giftermål förfodra, skiänkandes min sahl. Fader en mycket hop jordegodz, så och en stor post penningar, avseende hans tienst, så ock det den bekostnad min sahl. Fader giort hade, nemligen 7050 Ducater uppå det värvade Regementet.”

Att hertig Karl redan i februari 1579 då han förlänade fyra gårdar till Hans Stuart, d.v.s. före Hans Stuart fått bördsintyget i oktober samma år, betraktade honom som adlig är klart. Hans Stuart behövde bördsintyget för att blidka Brita Soops målsman som David här anger. David har dock problem med kronologin. Hans Stuart erhåller 1610-05-25 åtta gårdar på inalles 8,5 mantal. Detta måste vare den ”myckna hop jordegods” som David avser. Om Hans Stuart lagt ut närmare 25 kilogram i guldmynt på att värva ett regemente så vore det inte konstigt om han utöver dessa gårdar även erhållit pengar.

”14. Wil ock icke förgäta att at förmäla om det Testimonio, som min sahl. Fader gifwit av Konung Jacob vthi Skottland, af hwilket man hafwer at see, hwad släkt och Familia han uthi Skottland är afkommen, och icke där ifrån kommen så slätt och gement vtan god recommendation och testimonio.”

Davids avser här sköldebrevet från 1585.

”15. Av hwilka attester man hafwer giörligen til at see, at min fader måste wara vthsprungen af en Greflig eller till det ringaste en Barons Familia, eller att hans förfäder icke långt tillbaka warit Baroner.”

Det var ju så, men vapnet säger mycket mer än vad David inser. Det vapen som Hans Stuart får av Jacob VI säger att han härstammar från en av Skottland kungar.

”16. Är mig af min Sahl. Faderbroder berättat, att vårt Stamhus skul heta Occiltry och Traqvere och Traigehall.

Lägger farbrodern ut fler dimridåer. Hans Stuart kan knappast tillhört Traquir eller Cragiehall, dessa bär, förutom Stewart, helt andra vapenbilder än den Hans Stuart får av Jakob VI 1585. Till Stewarts till Traquair hörde Sir John Stewart som var kapten för drottning Maria Stuarts livgarde. Den andre lord Ochiltree äldste sons Andrews dotter Margaret gifter med John Stewart äldste sonen till James broder till denne Sir John Stewart. Tragiehall skall vara Cragiehall, vem har läst fel, David Stuart eller Pontus Möller?

”17. Anders Stuart friherre til Occiltry har varit min fadersbroders Gudfader och närskylde frende, min fadersfaders fader hafwer hetat Thomas Stuart.”

Enligt David heter alltså Hans Stuarts fader Johan Stuart och farfadern Thomas Stuart. Anders Stuart till Occiltree är gudfader och nära släkt med Hans Stuarts broder Anders. Det exakta släktskapet mellan Anders Stuart d.ä. och lord Ochiltree anges icke. Någon Thomas Stewart till Avondale/Ochiltree fanns inte på Hans farfars tid. Namnet Thomas fanns inom andra Stewart släkten t.ex. Stewart till Minto, men igen rör det sig här om en andra släktgrenar med andra vapenbilder.

”18. Efter denna lilla underrättelse kan min son Johan Stuart hos dessa familier befråga, om han icke någorlunda få underrättelse, hwad hans förfäder hafwa warit för männ, både till heder och Embeten, antingen Comites, Barones, Episcopi, Equites eller Consiliarij Regni, och hwar de hafwa bodt, här på skal man fordra med flijt af Herskapet och Archivet vti Skottland att bekomma en säker och ansenlig attest, fast det honom något skal kosta och är intet til at försumma eller twifla, at han ju den kan bekomma när det med maneer och flijt bliwer sökt.”

David verkar osäker trots de två breven och farbroderns uppgifter. Vi vet inte om sonen Johan gjorde några efterfrågningar i Skottland.

Ytterligare ett påstående finns noterat: ”Äre och Stuarder uti Engeland som heta Comites Marchiae.” Med detta avses förmodligen grevskapet March som Robert Stewart, en av dem som utfärdar Hans Stuarts bördsintyg 1579, får den 15/10 1582 som kompensation för grevskapet Lennox som Jacob VI förlänat till Esmé Stuart den femte Mars 1580. Esmé Stuart utses den femte augusti 1581 till Hertig av Lennox. När Robert Stewart dör den 29:e augusti 1586 övergår grevskapet March på Esmé Stuarts son Ludovic, Hertig av Lennox.

David Stuart verkar genuint osäker då det gäller faderns skotska härkomst. Den enda personen som kan identifieras är Andrew Stewart, lord Ochiltree, som farbrodern Anders uppgivit som sin gudfader och nära släkting.